Bön "Vår Fader": dess tolkning och mening
Hela tiden, i olika kulturer och religiösatrosbön var det viktigaste sättet att kommunicera med gudarna. Tjänsterna åtföljdes ofta av musikinstrument och böner utfördes som låtar. Ortodoxi antog många av antiken tider, inklusive recitation av böner. En av de viktigaste är bönen vår Fader, om vilken berättar Lukas evangelium. Jesus introducerade sina lärjungar till sina ord, som de bad att lära dem att be.
Tolkning av bönen "Vår Fader"
Det är värt att lära känna bönens text närmare. Varje troende vet det. Men ibland uttrycks det snabbt, snabbt, nästan automatiskt, och personen tränger inte in i bönen, medan i samtal med Gud är uppriktigt deltagande och ord som kommer från hjärtat nödvändigt. Bönen börjar vår Fader, med en begäran till Gud, att ta itu med honom som en far. Men det betyder inte att en person ska känna förlägenhet gentemot Herren. Snarare bör denna begäran stärkas i någon troende vördnad över honom. Då nämner bönen tre framställningar till Gud. "Hallowed är ditt namn" - säger att före människan manifesterar Gud genom hans namn, som illuminerar vår värld, full av synd sedan Adamas dagar. I denna fras finns det en begäran att vår värld inte vänder sig bort från Gud. "Ditt rike kommer" - låter längre i bön, och det betyder att Guds rike alltid är hos oss. Det är inte nödvändigt att komma in i det för att dö. Du kan känna det på jorden, under kyrkans tjänst, vid möten med heliga människor medan du läser andliga böcker. För att komma in i Guds rike måste man känna frid och fred i själen, känna nåd. Ytterligare bön Vår Fader säger att Guds vilja måste utföras på samma sätt som i himmelen och på jorden. Mannen litar helt på sig i Guds vilja. I livet är det väldigt svårt att lyssna på andras åsikter, vara överens i en tvist, ta en annan position under diskussionen. Men att berätta för Gud att allt kommer att vara enligt hans vilja, mycket lättare. Det är en vilja som ger bra, det ger frihet. Då följer tre personliga förfrågningar till Gud i bön. I den första förfrågan, "daglig bröd för varje dag", handlar det om det mest angelägna och nödvändiga som en person behöver för livet: mat, skydd, kläder. I den andra förfrågan - "förlåt oss våra synder, som vi förlåter våra gäldenärer." Gud förstår vad som plågar människor i rädsla och rädsla - rädsla för att bli kvar utan skydd och mat, rädsla för Gud i väntan på straff för synder. Men bön ger hopp: allt kan ändras till det bättre! Det är nog att förlåta dem som är skyldiga dig, eller du har förolämpat. Och då kommer Gud att låta dina synder vara. För alla människor i skulden. I den sista förfrågan leder framställningen inte till frestelsen. Detta kan tolkas som en rädsla för att möta sådana test, vilket inte kommer att kunna. Ett sådant tillstånd av saker kan uppstå inte på Guds vilja utan på människans vilja, blint av stolthet och lur. Bönen "vår Fader" ber Gud att rädda oss från djävulen och hans nätverk. Bönen slutar med ordet "Amen", som kan översättas som "rätt", "så var det". På samma sätt slutar varje bön.
Ursprunget till bönen "Vår Fader"
Om vi pratar om ursprunget till vår Faders bön,vända sig till antika källor. Tidigare blev grekiska källor accepterade som prioriterade och sanna. Men de innehöll många felaktigheter och snedvridningar som uppstod under översättningen. Således blev bönen "Vår Fader" i Aramaic en riktig upptäckt för att komma till hjärtat av Jesu bön. Dess rötter går tillbaka till den judiska traditionen. I form är det tydligt konstruerat enligt kraven för byggandet av böner under Jesu tid. Bönen måste innehålla sju förfrågningar och bestå av tre delar. I början var det en förhärligelse av Gud, då slutade personliga förfrågningar och bön med tacksägelse. Bönen "Vår Fader" kan kallas Jesus mest värdefulla gåva till sina lärjungar och alla människor.
Böner i ortodoxi
I den ortodoxa kyrkan slaviska böneruppenbarades tack vare bröderna i Upplysningen Likvärdiga Apostlarna Cyril och Methodius, som översatte Psalterna från det grekiska språket och presenterade slavarna med alfabetet. Det slaviska språket, som används i ryska dyrkan, kombinerar folkets historiska kulturminne och förenar de olika generationerna av de troende. Så bönen "Vår Fader" under kyrkans tjänster låter i kyrkans slaviska språk, men det blir inte mindre nära och förståeligt för verkligt troende människor, för vilka ortodoxi är samvete och själ.
