Det kritiska likviditetsförhållandet som en indikator på solvens.

För produktion och andra aktiviteter att varakontinuerligt måste varje företag vara lösningsmedel och flytande. Liksom du vet, innebär likviditet egenskapen att en fastighet kan omvandlas till en monetär form. I det aktuella sammanhanget menar likviditeten hos ett företag dess förmåga att betala i sin tid i sin helhet och i sin helhet på sina skyldigheter. Det är uppenbarligen att det största intresset är företagets förmåga att återbetala sina mest brådskande skulder. Det är också uppenbart att organisationen för detta ändamål ska ha tillräckligt med likvida tillgångar. Utvärderingen av denna tillräcklighet utförs med hjälp av en särskild grupp indikatorer - likviditetsförhållanden. Dessa inkluderar koefficienten för kritisk likviditet, total och absolut likviditet.

Den vanligaste indikatorn är baraett gemensamt namn för täckningen. Han beskriver huruvida bolagets likvida tillgångar är tillräckliga för att täcka de mest brådskande förpliktelserna. Liksom alla likviditetsindikatorer beräknas denna koefficient som ett förhållande. För att beräkna koefficienten är det nödvändigt att dela företagets omsättningstillgångar med beloppet av kortfristiga skulder. Det är värt att notera att regleringsindikatorer har upprättats för likviditetsindikatorer, i synnerhet bör detta förhållande vara större än 1 men mindre än 2. Den nedre gränsen bestämmer egenskapens tillräcklighet för att täcka skulder och den övre gränsen - effektiviteten att använda denna egendom. Mer än dubbelt överskott av den sammanlagda summen av omsättningstillgångar över tiden indikerar ineffektiviteten av deras användning. Om du utesluter mängden reserverade reserver från beräkningen kan du bestämma koefficienten för kritisk (snabb) likviditet.

Känslan att exkludera aktier är att de,å ena sidan är den minsta likvida beståndsdelen av omsättningstillgångar, och å andra sidan, när det är realiserat, erhålls ofta endast hälften av kostnaden. Sålunda visar den kritiska Ratio tillräcklig likviditet företaget att betala skulder i händelse av återvinning av hela mängden av kundfordringar. Beräkning av funktionerna blir det tydligt att detta förhållande inte kan vara mer än det tidigare betraktade, liksom är dess nedre gräns satt till 1 och ställer ett krav på likviditet. Vid beräkning av denna koefficient kan vissa justeringar krävas, vilket gör att endast likvida medel beaktas. Faktum är att en del av de uteslutna reserverna kan visa sig vara mer likvida än kundfordringar eller finansiella investeringar som ingår i beräkningen. För det mesta gäller detta den del av färdigvaran som säljs på förskottsbasis. Kostnaden för denna del av inventeringen bör ingå i beräkningen. När det gäller beloppet av osäkra fordringar är det nödvändigt att utesluta det från beräkningen för att inte överskatta koefficienten. Dessutom bör inte beaktas vid beräkningen av illikvida finansiella placeringar. Det kritiska likviditetsförhållandet som sålunda bestäms kommer att vara mycket mer exakt och nära den verkliga situationen.

Om indikatorns täljare lämnar enbartabsolut flytande egendom, det vill säga pengar och egendom, som redovisas som deras ekvivalenter, kommer resultatet att vara värdet av den absoluta likviditetsindikatorn. Det beskriver andelen av skulder som kan återbetalas omedelbart.

Dessa koefficienter måste nödvändigtvisanalyseras. Det enklaste sättet är att studera sin dynamiska förändring och avslöja trenderna. Om exempelvis det kritiska likviditetsförhållandet under en viss period har minskat från 1,5 till 0,9, gör det här klart det möjligt att bedöma försämringen av företagets finansiella situation. Det är nödvändigt att göra ledningsbeslut som syftar till att normalisera situationen.